Kamelen Karoline’s funderingar

Långt, långt härifrån anda bort I södra Egypten sa ligger en liten stad vid foten av ett taggigt berg.Runt omkring staden sa finns det en stor oken som ar sa stor att det tar flera dagar att gå tvärs igenom den. Utanfor staden nästan nere vid floden sa fanns det en gammal man som inte ägde många saker har I världen forutom sin Kamel Karoline och några verktyg. Hyddan dom bodde I var liten och höll knappt ihop. Värst var det när det regnade for då rann vattnet igenom det trasiga taket och ner på golvet där både mannen och Karoline hade sin sovplats. Nu ar det ju sa att det regnar inte sa ofta I södra Egypten och de tar val tur det. Mest sa skinner solen från en klar bla himmel och det tycker Karoline ar väldigt skönt for hon ar frusen av sig men annars var det inget större fel på henne, lite mager kanske med dagens mått mätt.
Hennes största problem var en liktå som alltid värkte I Januari manad. Varfor det visste ingen och absolut sakert inte Karoline. Men hon bar sin liktå med jämnmod och när det värkte allra värst sa baddade hon den med liniment och på sa satt traskade hon vidare sida vid sida med den gamle mannen när de gick på sina skattsökar jakter långt uti öknen bort I södra Egyptens stora land.
Karoline hade bott hos den gamle mannen I många, många år. Karoline var nu en gammal dromedar, som hade for länge sedan gett upp hoppet att bli gift. Nej hon hade accepterat att vara en ungmö resten av sitt kamel-liv. Hon hjälpte honom att bara ris på sin rygg och lite annat smått och gott som han fann när han gick ute I öknen Ibland sa hittade han riktigt bra saker som han sedan sålde på torget på lördagarna när det var torgdag. En gång fann han ett bildäck som var alldeles helt och fint och han fick bra med pengar for däcket när han saldet det. Då blev det fest I stugan må ni tro. Bagge åt de sa att de nästan sprack sa mätta var de. Efteråt sa spelade mannen på sitt munspel och Karoline dansade runt runt utan hansyn till sin onda ta.
Sa gick tiden, ibland var det fest och ibland var det ont om mat och då suckade gubben och sa “Ja du Karoline, jag hoppas att jag aldrig blir sa fattig att jag måste sälja dig med” Karoline var inte ett dugg orolig for hon kände på sig att dom alldeles sakert skulle hitta en bra sak den dagen. Men var I allsin dar var det som lag på sidan av vägen om inte en gul halmhatt med ett blått band runt kullen som hängde ner långt över kanten av hatten.
“Karoline. Skrek mannen. Har ska du få dig en hatt och sa satte han hatten på Karoline, Hon var sa stolt och kramade sig och vred och vande på sitt huvud allt som hon stönade av lycka. Den kvallen stod hon länge vid den spruckna spegeln på vaggen I hyddan och kråmade sig och beundrar sig själv från alla vinklar. Hon tyckte själv att hon var sa väldigt vacker.
For det mesta sa hittade de bagge kumpanerna tillräckligt med saker att sälja på torget. Mest var det ris förstås men det behövdes ju alltid speciellt när det ofta blir kallt på natten ute I öknen Det var många som skrattade ar det omaka paret Karoline med sin gula halmhatt med de bla banden på huvudet och den gamle mannen med en stav I handen där de vandrade runt I öknen dagarna I ända. Men det gjorde ingenting tyckte Karoline for hon var ju när allt kommer omkring en
2
ganska gladlynt kamel. Den gamle mannen brydde sig inte heller om att folk skrattade at dem, det far dom val roa sig med tyckte han och vandrade tryggt vidare.
Bara for att Karoline var en ungmö sa ska Ni inte tro att hon inte hade ett par friare när hon var en ung och sprallig dromedar. Tvärtom, hon hade flera som sände henne smäktande blickar med åtföljande smackande ljud. Hon hade tom ett par som nästan hamnade I slagsmal över hennes gunst. Ibland när hon sakta gick efter den gamle mannen sa tänkte hon på hur det var en gång for länge sedan. Hon fnissade åt minnet av kamelen Clyde som verkligen var en riktig dunder dromedar och hon begrundade igen vad som hade hänt den gången for länge sedan.
Kamelen Clyde var en benig liten rackare som knappt räckte ner till marken. På den tiden sa bodde Karoline på Hussein oasen tillsammans med 42 andra kameler. Clyde som hade blivit kvarlämnad av en av de många karavaner som rastade I oasen antagligen for att han inte ansågs aga något större varde och bara drack upp vattnet for de andra kamelerna. Han fick arbete med att städa toaletterna.
En dag sa fick Clyde for sig att fria till Karoline. Hon mindes ännu hur alla de andra kamel fröknarna hade skrattat sig fördärvade när de fick reda på saken. Naturligtvis sa hade Karoline gett honom korgen och det med besked.
Clyde hade vandrat ut I öknen, långt långt bortom bergen for att begrunda sitt olycksaliga ode. Inte for att det ar något ovanligt med att en kamel tar sig en oken promenad, tvärtom dom gör det ratt sa ofta när dom behöver lösa stora problem med natt-navigationen. Stjärnorna flyttar som bekant på sig och ibland hinner inte kamelerna riktigt med sa dom behöver gå ut och vandra for att finna sina “bearings?” igen. Men detta var inte saken med Clyde, nej han gick långt, långt bort I riktning mot vaster och begrundade sitt ode.
Han gick utan vatten I flera veckor och det kan kamelerna göra ibland men inte om dom far skavsår av den glödheta sanden och det händer ibland. Detta elände drabbade Clyde och han blev sa om tumlad att han började se I syne. Han trodde sig se en grön vacker oas och sprang utan tanke på sina skavsår rakt in I en bergvagg sa att han fick en riktig hjärnskakning. Någonting måste ha hänt med hans forstand for han bestämde sig for att gå tillbaka och fria igen till Karoline.
En sådan tokig kamel sa alla när dom såg honom komma haltande och utmärglad in till Hussein Oasen igen. Vad I all världen var nu på gång, frågade sig alla kamelerna och rynkade extra på sina mular. Kamelerna har for vana att rynka på sina mular när dom är brydda, upprörda eller tycker att någonting ar alldeles for småaktigt for att dom ska befatta sig med det hela.
Utan att bry sig om deras ogillande sa trampade Clyde rakt fram till Karoline och böjde sig ner på sina framknän och friade återigen till Karoline. Hon tog det hela med ett ytterligt forakt som ju kamelerna kan göra när dom ogillar någonting och hon fräste till Clyde, “Du din gamla, fula dromedar du kan sticka iväg till världens ände vad mig anbelangar” och sa tillade hon “jag har en annan som jag ska dela mitt liv med och sa gick hon med långa steg iväg från stackars Clyde med det mest for aktfulla ögonkast hon kunde åstadkomma Chocken av detta blev for mycket for stackars Clyde han bara föll ihop och dog. Uppsyningsmannen konstaterade när han undersökte den döda kamelen att hans hjärta hade brustit.
Karoline trodde att hela saken var ut världen tills dess att hon märkte att hennes vanner drog sig undan henne en efter en och hennes friare han bara forsvann en natt for att aldrig mer komma tillbaka. Hon kunde aldrig förstå varfor hon blev utfrusen, det var val inte hennes fel att den tokiga Clyde hade dött av brustet hjärta, han hade val ända kunnat förstå att ett aktenskap mellan dem var helt otänkbart Han den fule oansenlige toalett stadaren Clyde och hon den vackra Karoline.
Sa hade aren gått och Karoline fortsatte att vara ogift och inga fler friare uppenbarade sig. Hon blev rynkigare och rynkigare och hennes förut sa vackra knän svullnade upp och blev stora som fotbollar. Till slut sa blev hon körd på porten av uppsyningsmannen. Där hade hon gått och vandrat runt, runt och det var på så sätt som hon hade träffat den gamle mannen som var sin vana trogen ute och letade skatter I öknen Han tog hand om stackars Karoline som hade irrat omkring helt vilsen och övergiven I flera veckor. Hon flyttade in I hans hydda och gjorde sig snart hemmastadd.
Jaja. Suckade Karoline där hon gick I sakta mak bakom den gamle mannen med en stav I handen, där ser man vilka problem en karlekskrank kamel kan åstadkomma Tanka sig att det hände mig, den vackra Karoline, ack ack ack. Och sa vandrade hon vidare och de bla banden I hennes gula halmhatt svajade I den stilla okenbrisen.
Kamilla kirch.